Vårdskulden på grund av pandemin är ingen hemlighet längre. Enligt officiella källor står det runt 185.000 människor i kö för operation. Alla syns inte i den officiella statistiken för att många har valt att avvakta med att kontakta vården och därmed utsättas för risk för smitta. Här pratar vi om åtgärder som blev uppskjutna. Det är dock bara toppen på ett isberg. Hur många är det som inte ens kom så långt som att bli diagnostiserade?

 

Antalet diagnostiserade cancerfall har minskat med 30% i Stockholmsregionen. Betyder det att folk börjar drabbas mindre av cancer? Eller att många valde att skjuta upp undersökningen? Eller som resultat av att flera cancerscreeningprogram har blivit stoppade på regional/statlig nivå och ännu inte är i full fart? 

 

Än så länge är vårdskulden fortfarande någonting som syns mest i statistiken, även om problemet börjar lyftas upp till ytan. I vardagen känns inte trycket på riktigt för att fortfarande är det många som är försiktiga med vårdkontakter utom i ett akut läge. Enligt flera privata aktörer, även de som har avtal med regioner och försäkringsbolag, behöver de nästan “jaga” patienter för att få sina verksamheter att gå ihop. Men vad händer när situationen återgår till det normala och “slussen” öppnas upp? 

 

Regionernas inställning är ganska tydlig: man ska prioritera de som har störst behov, inte de som väntat längst. Men vad händer med de vars åkomma inte är livshotande utan endast har smärta, försämrad livskvalite, möjligen långtidssjukfrånvaro, om ordet “endast” är tillämpligt i ett sådant sammanhang...? 

 

Man pratar om regional samordning så man får lika tillgänglighet oavsett region.  Men den totala tillgängligheten blir väl inte större på grund av det? Även om det uppstår en annorlunda fördelningsprincip så förblir det en och samma kaka som man försöker dela på.  

 

För första gången nämner medier möjligheten att söka vård över hela Sverige tillsammans med möjligheten att söka vård inom hela EU (“En nationell vårdkö är ett bra första steg”, Dagens Nyheter 2-08-2020). Visst kan man ifrågasätta säkerheten i att resa till ett annat land för att få vård under Coronatiden. Men det finns faktiskt länder inom EU som har en smittspridning som ligger en bra bit under den i Sverige, så resan dit, samt besök hos vårdgivare, kan anses minst sagt tryggt. Som Lettland, till exempel: